För ett år sedan var jag jättegravid och helt och hållet inställd på att vara så ett tag. Jag hade faktiskt accepterat att jag skulle gå över tiden för det hade jag gjort med både Alfons och Meja. Därför trodde jag inte att det var på riktigt när jag vaknade 02 på natten den 6/6 med lite värkar och brutalt hungrig. Jag borde ju ha förstått att just det här med hungern är ett tecken på att förlossningen startat då jag varit hungrig med de två andra innan. Jag väckte Tobias och sa att jag hade lite värkar men att jag skulle gå upp en stund så han kunde sova lite till. Tror knappt att han var vid medvetande när jag sa till honom. Jag gick ner och åt och tittade på pretty little liers på Netflix ett par timmar i väntan på att det skulle gå över. När klockan närmade sig 5 märkte jag på klockningen av värkarna att de började bli tätare och längre så klockan 06 väckte jag Tobias igen och ringde till förlossningen som tyckte att vi skulle lämna de stora hos barnvakten och komma in.
Klockan 08 lämnade vi Alfons och Meja hos farmor och åkte mot förlossningen. Jag har något minne av att jag i bilen sa till Tobias att vi troligtvis blir hemskickade igen. Och visst höll vi på att bli det. Undersökningen på förlossningen visade att jag inte var speciellt öppen så barnmorskan tänkte skicka hem oss igen tills hon hörde att det var tredje barnet och att vi bodde 4 mil bort. Då nöjde hon sig med att skicka ut oss på stan. Klockan var runt 9.30 när vi åkte till McDonalds för att äta frukost. Jag klarade inte av att sitta inne för det gjorde så ont så vi satt ute i snålblåst och iskallt. Sms:ade med mamma samtidigt om vad som hade hänt och hur värkarna var. Hon rådde oss att åka tillbaka eftersom värkarna hade ökat i styrka, men envis som jag var så skulle jag inte åka tillbaka förrän efter 3-4 h som barnmorskan rådde oss till. Klockan 11 gav jag upp och sa till Tobias att vi måste åka tillbaka så jag får lustgas innan jag går sönder.
När vi kom tillbaka till förlossningen så tog det lite tid innan vi fick ett rum då det va hårt tryck på förlossningen men efter en stund så fick vi ett rum och kunde starta upp lustgasen. Efter det hade vi ett par behagliga timmar. Strax efter 14 byttes personalen och jag mådde ganska bra. Lustgasen ökades upp och vi pratade lite om planen framöver. Barnmorskan tittade lite på gamla förlossningsjournaler och vi kom fram till att denna förlossning var lite annorlunda jämfört med de stora barnen. Vi pratade lite kring EDA som jag alltid sagt nej till men vi kom fram till att spinal var ett bra alternativ eftersom den inte sitter i mer än 2-3 h. Strax efter 16 kom Narkosen och satte en spinal. Efter fick jag vila en timme innan barnmorskan satte värkstimulerande dropp för att bebis skulle hinna komma innan sponsorn gick ur.
18.15 föddes världens finaste lilla (stora) pojke! 4220 gram och 53 cm lång.
På ett sätt känns det som om han föddes igår men samtidigt känns det som om han alltid varit en del av vår familj. Han är den sista pusselbiten i familjen och vi älskar honom oerhört mycket!
Imorgon flaggas det för Lowe hela dagen och vi ska fira ettårsdagen med kalas och tårta. Han är lik sina syskon men också olik. Han är gladare och busigare än vad de andra två var i denna åldern. Han är helt enkelt vår lilla charmtroll! Grattis på födelsedagen vår lilla älskling!
Åh finaste killen!! ♥️