Lowe är förkyld för vad som känns som hundrade gången sedan han föddes. I fredags slog det till med 39 grader i temp på morgonen och bara några timmar senare kom förkylningen som ett brev på posten.
Man kan tro att jag som jobbar som sjuksköterska på barnmedicin skulle vara ganska lugn och sansad när mina barn blir sjuka, men den maktlösheten man känner som mamma när man vandrar med en förtvivlad bebis mitt i natten har man oavsett om man är sjuksköterska eller inte.
Eftersom jag var ensam hemma med Lowe och Meja igår utan bil fick svärmor komma med Ipren till honom eftersom han uppenbarligen hade ont någonstans som alvedonen inte tog. Iprenen gjorde susen och han har idag varit piggare och feberfri men också utan röst och vill inte äta. Är det inte det ena så är det det andra. Huvudsaken är vätska och sedan brukar det andra lösa sig allt eftersom.
Insåg tidigare idag att jag inte varit ute sedan i fredags men vad gör väl det om hundra år? Nu väntar en ny vecka och vardagspusslet igen. Veckorna går i rasande fart med tre barn varav två ska på aktiviteter flera gånger i veckan och däremellan ska hinna leka med kompisar, göra läxor och varva ner. Nästa helg ska jag jobba två pass så jag ska passa på att suga ut det mesta ur denna helg innan den är slut.
Senaste kommentarer