Jag älskar att vara föräldraledig och har gjort det sedan den 28 maj förra året när jag gick hem från jobbet för att vänta på den som fanns i magen. Jag lovade mig själv att jag denna gång inte skulle förlora mig själv. Jag skulle vara småbarnsmamma igen men jag skulle också vara Malin. Tidigare föräldraledigheter har jag tappat bort mig själv. Jag har isolerat mig och blivit deprimerad. De andra gångerna behövde jag Tobias eller någon väns sällskap för att ta mig utanför dörren. Hemmet förfall och jag med det. Det skulle inte bli så igen.
Det har inte blivit så. Det är ganska långt ifrån, men på ett sätt känns det som om jag börjar tappa kontrollen. Jag känner mig ganska ofta isolerad och låst. Vardagens rutiner för både stora och små i familjen lämnar inte mycket utrymme för mig att vara Malin. Det ska lämnas och hämtas på skolan, Lowe har sina mat och sovtider, aktiviteter att passa för Alfons och Meja, tvätten ska hängas, middagen lagas, handling göras osv osv. Stunden jag har att vara Malin är någon timme på kvällen. Missförstå mig rätt. Jag vill inte gå tillbaka till jobbet på heltid än, men jag saknar att få mer stimulering.
Därför hoppade jag på en kurs. Som jag med nöd och näppe hinner med. Jag har alltid varit väldigt strukturerad när det gäller studier, men nu hafsar jag ihop något halvdant utan att ens reflektera över vad det är jag gör. Fortsätter jag såhär och klarar kursen, kommer den enbart generera poäng på högen men inte någon kunskap jag bär med mig.
Alla promenader jag skulle göra, de blir kortare och kortare. Gymmet har fortfarande inte fått sig något besök och jag skäms av tanken på att gå dit och be om hjälp att komma igång. Hemmet håller sig på en halvkatastrofisk plan vilket ger mig ångest och panik.
Jag önskar att jag kunde strukturera upp mitt liv och min tillvaro mer så jag hann ikapp och inte förlorar mig själv längs vägen. Jag saknar mina vänner, som jag sällan hinner med och de som inte har barn finner mig nog ganska tråkig.
Jag vill inte förlora mig själv igen. Jag tänker se fram emot när fotbollsmammorna ska ut igen i mars och sedan barnmässan med underbara Jenny. Även om jag får ångest av sociala tillställningar när jag inte är bekväm med mig själv så tänker jag inte förlora mig själv igen.
Senaste kommentarer